Kardinal Tagles påskbudskap: ”Möt en migrant”

Caritas Internationalis ordförande kardinal Luis Antonio Tagle har sänt oss detta påskbudskap år 2017:

”Min familj började med att ett barn migrerade. Min morfar föddes i Kina. Eftersom hans mamma var mycket fattig skickade hon sin son med en släkting som skulle åka till Filippinerna – och det var där som jag föddes och växte upp.

Migration är en möjlighet för folk att blomstra som människor. Det är en möjlighet för dem att skapa ett bättre liv för sig själva och kommande generationer. För även om ödeläggande krafter som krig och fattigdom sliter sönder människors liv och familjers liv, visar oss migrationen den mänskliga andens upphöjdhet. Likt Kristus på sin väg mot korset tvingar migration människor att gå utöver deras fysiska och andliga gränser. Den töjer deras förmågor och för dem genom ensamhetens och förskjutandets öknar. Och människor utsätter sig för denna försakandets väg för att nå ett högre mål.

Vi får inte glömma att människor har rätt att migrera och välja den plats där de känner att de kan blomstra. Men de har också rätt att inte migrera och leva ett värdigt liv hemma hos sig. Många människor skulle vilja stanna i sina hemländer och i byar och städer där de fötts, så som jag är säker på att min morfar hade velat, men när ens hemland slits sönder av krig eller inte kan erbjuda dig ett jobb och ett stabilt liv, så finner du att du måste ta de svåraste av beslut.

Om det finns en välsignelse med att vara kallad att vara Caritas Internationalis ordförande är den att möta flyktingar och migranter, inte minst dem som hålls internerade. Det lyfter fram i klart fokus det lidande som människor kan orsaka varandra. Krig och hat har blivit en del av systemet i vissa delar av världen och de förstör människors och gemenskapers liv.

De som migrerar visar oss tydligt och klart på de konsekvenser som hat, splittring, partiskhet och fördomar för med sig. Vi får aldrig glömma den omistliga värdighet och värde som var och en av dessa migranter har. Vi är kallade att främja vår globala familjs gemensamma goda, inte bara det som tillfaller vår egen familj eller land. Migranter är levande påminnelser för att vi ska vara skapelsens förvaltare och ändra på orättvisa system, för många av dem är offer för klimatförändringar eller fattigdom som skapats av att jordens resurser inte delas jämlikt. 

I migranterna har vi också möjlighet att förundras över människans skönhet och utforska de djup av kärlek och omsorg som till exempel volontärer i Caritas och i andra gemenskaper är kapabla att visa. Ingen sorg, ingen smärta, ingen trötthet, inga besvär kan helt frånta människans hjärta hennes generositet, medlidande och upphöjdhet.

Att möta migranter mitt i deras svårigheter och att höra om deras hopp och drömmar har fått mig att fråga mig själv vad som verkligen är viktigt för mig. Saker som jag förr ansåg oumbärliga bleknar nu jämfört med värdet av människans värdighet, liv, familj, framtid och de kommande generationerna. Jag hoppas att den globala migrations- och flyktingsituationen måtte leda hela världen till en gemensam prövning av samvete och värdesystem.

Vi förstår att varje land måste ta sig igenom sina egna plågor och kamper. Därför finns det en frestelse att säga ”Varför måste vi svara på dessa människors behov, eftersom vi har våra egna behov att se till?” Människor kanske säger ”Välgörenhet börjar hemma”, men då måste vi påminna dem om att den inte behöver sluta hemma, för vi kan vidga vårt hem.

Länder som använder svårigheter som ett skäl till att bortse från migranters behov vet vilka deras behov är. Deras egna behov är de samma som migranternas. I stället för att våra behov skiljer oss från dem, borde de i stället föra oss närmare dem därför att vi alla vet vad det är att vara behövande. Det vill säga att länder som stänger sina hjärtan för främlingarnas behov borde kanske påminna sig själva om hur de i sin tidigare historia togs emot av andra länder.   

Nu när vi bereder oss att ta emot den uppståndne Herren har jag ett enkelt förslag alla katoliker och icke-katoliker: gå en migrant till mötes. Väldigt ofta finns en rädsla för begreppet migration och migration som en rörelse. Vi glömmer att den inte är ett fenomen. Det handlar om människor.

I september i år lanserar Caritas en global kampanj för att inbjuda människor att göra just det: möta migranter, dela berättelser och erfarenheter och inse vår gemensamma mänsklighet.

Om vi ser varandra i ögonen kan vi finna något i oss som övervinner rädsla och motstånd. Vi är rädda för det vi inte känner till. Och vad vi inte känner till kan vi förstora upp till ett hot. När vi kommer i kontakt med verkliga människor upptäcker vi att vi hör samman. Liksom lärjungarna på vägen till Emmaus förstår vi kanske inte omedelbart vem som går med oss på vår väg. Men när väl vi öppnar våra ögon och hjärtan kommer vi förhoppningsvis vara mer välkomnande mot främlingar.”

Kardinal Tagle möter flyktingar i ett läger i Idomeni, Grekland, i oktober 2015.

Bild: Paul Haring/CNS