Påvens budskap på Världsdagen för migranter och flyktingar

Inför firandet av ”Världsdagen för migranter och flyktingar” som firas den 15 januari varje år har påve Franciskus som brukligt är skrivit ett budskap. I år lyfter han särskilt fram migrant- och flyktingsbarnens utsatta situation. Här följer påvens budskap:

 

Migrantbarn, sårbara och utan röst

 

Kära bröder och systrar!

 

”Den som tar emot ett sådant barn i mitt namn, han tar emot mig. Och den som tar emot mig, han tar inte emot mig, utan den som har sänt mig”. (Markus 9:37, jfr Matt 18:5, Luk 9:48, Joh.13:20).

 

Evangelisterna påminner med dessa ord om Jesu lära, som både inspirerar och utmanar. Detta uttryck utstakar en säker väg som leder till Gud; det börjar med det minsta och, genom vår Frälsares nåd, växer det till en praxis att välkomna andra. För att bli välkomnade är en nödvändig förutsättning för att göra resan till en konkret verklighet: Gud gjorde sig själv till en av oss. I Jesus blev Gud ett barn, och öppenheten i tron på Gud, som ger näring åt hoppet, uttrycks i en kärleksfull närhet till de minsta och svagaste. Tro, hopp och kärlek är aktivt närvarande i andliga och kroppsliga kärlekshandlingar, vilket vi har upptäckt under det extraordinära jubelåret som nyligen avslutats.

 

Men evangelisterna reflekterar också över ansvaret hos en person som verkar mot barmhärtighet: ”Men den som förleder en av dessa små som tror på mig, för honom vore det bäst om han fick en kvarnsten hängd om halsen och sänktes i havets djup” (Matt 18:6, jfr Mark 9:48; Luk 17:2). Hur kan vi ignorera dessa allvarliga varningar när vi ser den exploatering som utförs av samvetslösa individer? En sådan exploatering skadar unga flickor och pojkar som leds in i prostitution och i smutsig pornografi; som förslavas som barnarbetare eller barnsoldater; som dras in i droghandel eller andra typer av kriminalitet; som tvingas att fly från konflikter och förtryck och riskerar att bli isolerade och övergivna.

 

Av denna orsak, med anledning av Världsdagen för migranter och flyktingar, känner jag mig nödsakad att dra uppmärksamheten till den verklighet som barn-migranter utgör, särskilt till dem som är ensamma. Genom att göra detta ber jag var och en att ta hand om unga, som på ett trefaldigt sätt är försvarslösa: de är barn, de är främlingar och de har inte möjlighet att skydda sig själva. Jag ber var och en om att hjälpa dessa som, av olika anledningar, är tvungna att leva långt borta från sina hemländer och skilda från sina familjer.

 

Migration är idag inte ett fenomen som är begränsat till vissa områden på klotet. Den påverkar alla kontinenter och växer till en tragisk situation med global omfattning. Detta angår inte bara dem som söker ett arbete medvärdighet eller bättre livsvillkor, utan också män och kvinnor, äldre och barn, som tvingas att lämna sina hem med en förhoppning om att finna säkerhet, fred och trygghet. Barn är de första bland dem som får betala emigrationens tunga pris, som nästan alltid är förorsakat av våld, fattigdom, miljöomständigheter, så väl som globaliseringens negativa aspekter.

Den ohämmade tävlan om snabb och enkel vinst för med sig perversa gissel som barntrafficking, exploatering och utnyttjande av unga och, allmänt, berövandet av rättigheter som hör samman med barndomen och som är sanktionerade av den Internationella konventionen om barns rättigheter.

 

Barndomen, som till sin natur är ömtålig, har särskilda och omistliga rättigheter. Framför allt finns rätten till en sund och trygg familjemiljö, där ett barn kan växa upp under ledning av en fars och en mors exempel; så finns även rätten och plikten att få lämplig utbildning, först och främst inom familjen och också i skolan, där barn kan växa som personer och medverka till sin egen framtid och framtiden för sina respektive länder. I många områden på jorden är verkligen att kunna läsa, att kunna skriva och kunskap om den mest grundläggande matematiken, fortfarande bara ett privilegium för ett fåtal. Dessutom har alla barn rätt till rekreation -med ett ord, de har rätt att vara barn.

 

Och ändå utgör bland migranter barn den mest utsatta gruppen, därför att de står inför livet de har framför sig, de är osynliga och utan röst; deras osäkra situation berövar dem dokumentation, gömmer dem från världens ögon; frånvaron av vuxna som följer med dem hindrar deras röster från att höjas och bli hörda. På så sätt kan migrantbarn lätt hamna i de lägsta graderna av mänsklig förnedring, där analfabetism och våld förstör framtiden för alltför

många oskyldiga, medan nätverk där barn utnyttjas är svåra att bryta.

 

Hur bör vi svara på denna verklighet?

 

Först och främst behöver vi bli medvetna om att fenomenet migration inte är obesläktat med frälsningshistorien, utan snarare en del av den historien. Ett av Guds bud hör samman med den: ”En invandrare får du inte kränka eller förtrycka: ni var ju själva invandrare i Egypten” (2 Mos 22:21); ”Även ni skall visa invandraren kärlek, ty ni har själva varit invandrare i Egypten” (5 Mos 10:19).

 

Detta fenomen utgör ett tidens tecken som talar om hur Guds försyn verkar i historien och i den mänskliga gemenskapen, med en blick på den universella gemenskapen.

Fastän vi inser problemen och det lidande och den tragedi migration ofta leder till, och även de svårigheter som hör samman med de krav som ställs för att ge ett värdigt mottagande åt dessa personer, uppmuntrar kyrkan ändå oss att känna igen Guds plan. Han inbjuder oss att göra det just mitt i fenomenet, med en visshet om att ingen är en främling i den kristna gemenskapen, som omfattar ”alla folk och stammar och länder och språk” (Upp 7:9).

 

Varje person är värdefull; personer är viktigare än saker, och värdet på en institution mäts genom hur den behandlar livet och människans värde, särskilt när de är utsatta, så som är fallet med barnmigranter.

 

Dessutom behöver vi arbeta för att skydda, för integration och för långsiktiga lösningar.

 

Vi är först och främst intresserade av att ta till oss varje möjlig åtgärd som garanterar barnmigranters skydd och säkerhet, eftersom ”dessa pojkar och flickor ofta hamnar på gatan lämnade åt sig själva och blir offer för samvetslösa personer som utnyttjar dem och gör dem till föremål för fysiskt, moraliskt och sexuellt våld” (Benedictus XVI, Budskap till Världsdagen för migranter och flyktingar, 2008).

 

Dessutom kan skiljelinjen mellan migration och trafficking ibland vara mycket svårbestämbar. Det finns många faktorer som bidrar till att göra migranter utsatta, särskilt om de är barn: fattigdom och brist på medel för att överleva –till vilka läggs orealistiska förväntningar som framkallas av media: den låga nivån på läskunnighet; brist på kännedom om lagar, om kulturen och ofta brist på kunskap i värdlandets språk.

 

Allt detta medför att barn kommer i fysiskt och psykiskt beroendeförhållande. Men den starkaste kraften som driver på exploatering och utnyttjande av barn är krav.

Om inte strängare och mer effektiva åtgärder utförs mot dem som gör sig vinster genom sådant utnyttjande, kommer vi inte att kunna stoppa de många olika typer av slaveri som finns där barn är offer.

 

Det är därför nödvändigt för immigranter att närmare samarbeta med den gemenskap som välkomnar dem, även för deras egna barns bästa. Vi är djupt tacksamma för de organisationer och institutioner, både kyrkliga och civila, som ställer tid och resurser till förfogande för att skydda barn från olika typer av utnyttjande. Det är viktigt att ännu effektivare och skarpare samarbete genomförs, baserat inte bara på ett förstärkande av nätverk som har förmågan att säkra särskilda lösningar som kommer i rätt tid; och detta utan att underskatta den styrka som kyrkliga gemenskaper visar, särskilt när de är förenade i bön och syskon-gemenskap.

 

För det andra, vi behöver arbeta för att integrera migranter som är barn och unga. De är helt beroende av vuxnas gemenskap. Mycket ofta hindrar bristen på finansiella resurser lämplig policy som är ämnad att ge hjälp och någon att räkna med. Som en följd, istället för att gynna migrantbarns sociala integration, eller program för säkert och assisterat återförande till hemlandet, blir det bara ett försök att förhindra att det kommer migranter, vilket i sin tur leder till illegala nätverk; eller att immigranter förs tillbaka till sitt ursprungsland utan att det tas hänsyn till deras rättigheter.

 

Barnmigranters omständigheter förvärras när deras status inte regleras eller när de rekryteras av kriminella organisationer. I sådana fall sänds de ofta till centra där de hålls kvar. Det är inte ovanligt för dem att bli arresterade och eftersom de intehar pengar till att betala böter eller till tillbakaresan, kan de bli inspärrade i långa perioder och utsatta för olika typer av utnyttjande och våld.

 

I dessa fall måste staters rätt att kontrollera organisationer, som arbetar med migration och för att skydda nationens gemensamma goda, ses i relation till plikten att lösa och reglera barnmigranters situation, och att fullt ut respektera deras värdighet och sträva efter att tillmötesgå deras behov när de är ensamma, men också deras föräldrars behov, och för hela familjens bästa.

 

Av fundamental betydelse är införandet av lämpliga nationella procedurer och överenskomna planer kring samarbete mellan ursprungslandet och landet migranterna är på väg till, med avsikten att eliminera orsakerna till påtvingad emigration av barn.

 

För det tredje, jag riktar en innerlig vädjan om att långsiktiga lösningar söks och bejakas. Eftersom detta är ett komplext fenomen, måste frågan om barn-migration tas itu med vid källan. Krig, kränkningar av mänskliga rättigheter, korruption, fattigdom, obalans i miljön och katastrofer, alla är de orsaker till detta problem. Barn är de första som lider, ibland lider de av tortyr och annat fysiskt våld, dessutom lider de av moraliska och psykologiska angrepp, som nästan alltid lämnar efter sig outplånliga sår. Det är därför absolut nödvändigt att ta itu med orsakerna som driver på migrationen i ursprungsländerna.

 

Detta kräver, som ett första steg, hela den internationella gemenskapens förpliktelse att få ett slut på konflikter och våld som tvingar människor att fly. Dessutom behövs det förutseende perspektiv, som har möjlighet att erbjuda lämpliga program för områden som drabbats av allvarlig orättvisa och instabilitet, så att tillträde till autentisk utveckling kan garanteras åt alla.

 

Denna utveckling bör gynna det goda för pojkar och flickor, vilka är mänsklighetens hopp.

Till slut önskar jag att rikta ett ord till dig, som vandrar vid sidan av migrant-barn och unga: de behöver din värdefulla hjälp. Kyrkan behöver också dig och stöder dig i den generösa tjänst du erbjuder. Bli inte trött på att modigt leva enligt evangeliet, som kallar dig att känna igen och välkomna Herren Jesus bland de minsta och mest utsatta.

Jag anförtror alla barn som är migranter, deras familjer, deras gemenskaper, och dig, som är nära dem, den heliga familjen från Nasarets beskydd: må de vaka över och följa var och en på dennes resa.

 

Med mina böner förmedlar jag med glädje min apostoliska välsignelse.

 

Från Vatikanen, 8 september 2016

Franciskus

Bild:  Meabh Smith/Trocaire (Caritas Irland)