Berättelsen om Alina, 17 år

I krigstider ökar barns utsatthet för våld, trafficking och andra övergrepp. Sedan Ryssland inledde det fullskaliga anfallskriget mot Ukraina har inte bara vuxna utan även barn och ungdomar fått utstå frihetsberövanden, tvång och misshandel. Att gå vidare efter kränkningar kan bli lättare om man får stöd av trygga och professionella vuxna.

Det får vi läsa om i berättelsen om Alina, 17 år.

Att ta emot och stötta dem som varit med om traumatiska upplevelser är en del av Caritas Ukrainas arbete med krigsdrabbade barn och unga. Foto: Caritas Ukraina

ADVENTSINSAMLINGEN 2024 - BARN DRABBADE AV KRIG

SWISH 900 4789     BG 900-4789   ELLER KLICKA HÄR

 

I slutet av februari förra året var sjuttonåriga Alina hemma med sin bror och två systrar i huset i Melitopol, en ukrainsk stad i Zaporizjzja-regionen som är ockuperad av ryssarna. Plötsligt stormade personer klädda i ryska militäruniformer in i huset.

Under två timmar genomsökte de bostaden på jakt efter ukrainska symboler och andra bevis för en pro-ukrainsk hållning. Under tiden passade de på att stjäla hushållsapparater, en foto- och en videokamera, en videobandspelare, en stationär dator och en laptop.

I Alinas telefon hittade de en bild på en ukrainsk soldat. De släpade med henne ut ur huset och tog henne till polisstationen och kommendantens kontor. Där började förhöret. De tog hennes mobiltelefon och kontrollerade alla kontakter. Varje gång de hittade ett namn skrivet på ukrainska knuffade de henne, slog på både kroppen och i ansiktet och hotade med vapen. Genom att rikta ett maskingevär mot henne försökte de tvinga fram information om den ukrainska militären eller personer med en pro-ukrainsk hållning.

Förhöret genomfördes av två ryska soldater och höll på i ungefär två timmar. Alina var rädd och grät. Efter förhöret fördes hon till en cell där hon fick tillbringa natten med cirka tio andra kvinnor och män. 

På morgonen fick fångarna vatten men ingen mat. Sedan leddes de ut, lastades på en lastbil och fördes till stadens bårhus. Vid bårhuset stod en lastbil full med soldatlik klädda i de ryska väpnade styrkornas uniformer.

Under vapenhot tvingades Alina och de andra fångarna ner från lastbilen och beordrades att lasta av kropparna och bära dem till bårhuset. De fick inga handskar, arbetet fick utföras utan skyddskläder. Det var äckligt. Liken stank och var täckta av blod. Vissa saknade lemmar eller huvuden. Alina höll på att svimma. Det som gjorde att hon höll sig upprätt var maskingevären som hela tiden var riktade mot henne och de andra fångarna.

Foto: Caritas Ukraina

De arbetade i flera timmar tills allt var lossat och klart. Därefter fördes fångarna tillbaka till kommendantens kontor. Där förhördes Alina igen av två ryska soldater. De ställde återigen frågor om varje misstänkt kontakt i hennes telefon och försökte få ur henne information som skulle kunna vara av intresse för den ryska ockupationsmakten.

Efter förhöret kunde hon knappt stå på benen. Hon fördes tillbaka till cellen där hon fick tillbringa natten. Under hela dagen fick hon bara några brödbitar att äta.

På morgonen knuffades hon in i en lastbil igen och togs till bårhuset. Hon fick arbeta så i tre dagar och till slut var hon så trött och uppskakad att hon inte längre förstod vad det var som hände.

Foto: Caritas Ukraina

På den fjärde dagen, när hon skulle ta sig ner från lastbilen inför en ny arbetsdag i bårhuset, svimmade hon. Man satte i gång att återuppliva henne och då hörde hon någon säga till soldaterna: "Hon är bara ett barn. Ha medlidande med henne, vi gör allting själva."

På medfångarnas begäran slapp Alina jobba med liken mer och släpptes fri.

Efter det som hände tyckte Alinas mamma att dottern måste bort från det ockuperade området. Hon skaffade fram pengar (200 USD) och betalade en privat transportör för att föra ut flickan ur det ockuperade territoriet och köra henne till Ivano-Frankivsk.

Alina togs emot av Caritas Ivano-Frankivsk som gav henne både psykologisk och materiell hjälp.
Nu försöker hon glömma det hemska hon varit med om och gå vidare med sitt liv. Just nu hyr hon en lägenhet i Ivano-Frankivsk och är i gång med att starta ett eget litet företag där hon kommer att tillverka och sälja doftljus.

"Jag är väldigt tacksam för den hjälp och stöd jag fick från Caritas. Det var min dröm att starta ett eget litet företag. Och nu, med de medel jag fått, kan jag börja tillverka doftljus, sälja dem och försörja mig själv.

Tack så mycket! Jag har börjat ett nytt liv!"

Alina

 

Berättelsen om Alina kommer från Caritas Ukrainas rapport om trafficking av barn och unga under Rysslands pågående anfallskrig (Statement of Caritas Ukraine on child trafficking during war, 2024 för FN:s kontor mot narkotika och brottslighet).

Hela rapporten finns HÄR.

Bilderna i reportaget kommer från Caritas Ukrainas arbete mot människohandel och trafficking. Ingen av bilderna visar Alina.  

KLICKA HÄR för fler berättelser om hjälp och stöd till krigsdrabbade barn och ungdomar i Ukraina och Gaza.